Livslustdoktorn

Han kallades ofta Livslustdoktorn och blev med åren känd bland en bred allmänhet. Anders Halvarsson blev av TV-producenten Ulf Schenkmanis anlitad att vara programmets expert om det mesta som hade med sjukvårds- och hälsofrågor att göra. Så blev det i 12 år.

För Anders var TV-erfarenheter något helt annat än vad hans vardagliga sysslor som läkare innebar. Här berättar han om sina erfarenheter från tiden som TV-doktor.

Gäster i studion

Till studion inbjöds olika experter inom olika områden. En man som jag särskilt kommer ihåg var Jerzy Einhorn, då fortsatt verksam på Radiumhemmet i Stockholm. Han var nog den ende gästen som verkligen bemödade sig om att hälsa på alla! Ämnet Ulf och han skulle tala om var bland annat neddragningen av alla sjukhusplatser som i slutet av 1980-talet uppgick till ca 110 000 och sedan sjunkit till 55-60.000. Idag är det väl ännu lägre. 

Vi var ju nu i 90-talets första halva och jag fick ju ringa till kollegor runt om i landet för att få reda på mera och vad som var aktuellt i nuet. Jag fick mycket stor hjälp av redaktionsmedlemmarna Kjerstin Liljemark och Sven Olsson som jobbade fram olika uppgifter som vi ville ha reda på. När vi så kommer fram i slutet av nittiotalet började man så småningom kunna hitta uppgifter på nätet vilket underlättade allt mera för oss. Ingen tvekan om att vi upparbetade ett nätverk, där alla tillfrågade mycket gärna svarade på frågor. Först var det lite segt i kontakten, när man nämnde att man var från Livslust. Tveksamt om någon till en början hade sett på programmet. Men ju längre man pratade desto bättre blev det! För att inte tala om de eventuellt vill komma och vara med i studion! Då passade det alldeles utmärkt bra! 

TV-producenten Ulf Schenkmanis och TV-doktorn Anders Halvarsson

Direktsändning med överraskning

Vi hade även några söndagar med direktsändning, där man kunde ringa till oss via en sluss där Kjerstin tog emot samtalen och efter viss granskning skickade samtalet vidare till mina två sköterskor Lotta och Margaretha, systrarna Halvarsson, som de kallades och de skickade i sin tur frågorna vidare in till studion. Jag minns speciellt två episoder: Det första handlade här om neurologiska sjukdomar och en panel med ett par experter var inkallade till studion. En man med Parkinson kom fram på telefon och efter lite trevande samtal med Ulf skulle han ställa sin fråga. Då blev det helt tyst i andra ändan av linjen, varvid Ulf väl ville komma igång och lite irriterad, hetsade han väl lite. Ulf upprepade om han var kvar i luren vilket han var. Jag bad Ulf vänta och avvakta lite. Personen i frågan hade kommit in i ett OFF-tillstånd där allt låste sig vilket kan ske med den här sjukdomen. Efter några sekunder var han med igen. Vad det så småningom blev för spörsmål minns jag inte. 

Munterhet i studion

En annan gång hade vi direktsändning när det gällde diabetes. Vi hade talat om hur det såg ut nu med aktuella behandlingar och kom in på framtida möjligheter med transplantation av pancreasceller som producerar insulin från gris. Då vänder sig Ulf till mig och säger: Menar du Anders att jag skulle kunna få en transplantation av en bukspottkörtel från ett svin? Jaa, säger jag och inte skulle det bli någon frånstötning heller!! Ett visst muntert mummel blir det och Ulf säger efteråt att det är precis så du skall vara mot mig. Oftast brukar han säga att jag var för snäll mot honom i kommentarerna. 

Text: Anders Halvarsson

Läs hela Anders Halvarssons berättelse om mötet med TV-världen:https://rtpk-karlstad.se/varmlandsk-tv-historia/riksprod-tv/livslust/livslustdoktorn/livslustdoktorn-12-ar-i-tv/