Vänerskogskraschen – en kraftsamling för Radio Värmland

1980 och året efter var en krisperiod för Värmlands skogsindustri. Det sysselsatte media som ägnade mycken kraft att bevaka branschen. I synnerhet gällde det Vänerskog som hade många industrier och runt 3000 anställda, de flesta i  Värmland.  Radio Värmlands redaktion hade en omfattande bevakning av koncernen, som kulminerade strax före jul 1981 när Vänerskog gick i konkurs.

Redaktionen hade en mycket bra bevakning av Vänerskogs affärer och i slutet av 1980 började allt fler uppgifter göra gällande att företaget hade stora problem. Det var till och med så att företaget hade tagit upp sitt akuta läge med företrädare i Industridepartementet där Nils G Åsling var minister.

För Radio Värmland var det en tillgång eftersom det fanns goda kontakter mellan en sakkunnig i departementet och en reporter vid nyhetsredaktionen. Det var svårt att få information från företaget som hela tiden hävdade att krisen inte var så allvarlig.

Då och då hände det att företaget kallade till pressinformation, ett sådant tillfälle var i slutet av november 1980. Företagets VD Bernt Frisk förnekade då envist att man var långt ifrån en konkurs, men att likviditeten var ansträngd. Man bekräftade att företaget hade kontakter med Industridepartementet i frågan om statligt stöd.

Två reportrar från Radio Värmland bevakade pressträffen och blev mycket överraskade när Bernt Frisk i skarpa ordalag beskyllde Radio Värmland för att förvärra problemen för Vänerskog.

Bevakningen av Vänerskogs kris gick vidare och fortsatte långt efter att företaget gått i konkurs i december 1981 och 3000 anställda fick uppsägningar.

”Marsmänniska” vid kyrkobranden

När en kyrka drabbas av en brand väcker det många och starka känslor i bygderna. Det har därför varit naturligt för mig som radio- och TV-journalist att ge dessa händelser ett betydande utrymme i vår nyhetsrapportering. På  nära håll upplevde jag branden i Ransäter när kyrkan eldhärjades den 6 december 1983. De gamla kyrkan från 1672 stod inte att rädda och Radio Värmland rapporterade om det. Kommande dag skulle skadorna kartläggas och en kollega och jag skulle rapportera direktsänt därifrån. Frågan var om kyrksilvret som förvarades i en kista hade klarat branden?

Radio Värmland hade tagit nya HF-sändare i bruk, en typ av teknisk ryggsäck som man kan sända ifrån. Min kollega satte på sig HF-ryggsäcken och gjorde sig beredd att sända en rapport från kyrkan Han klev ut från vår HF-buss för att gå fram till den brunna kyrkan. Det var mörkt denna decembereftermiddag och platsen sparsamt belyst.

Jag och kollegan Göran Wintzell förflyttar oss mot kyrkan förbi en arbetsbarack som står uppställd på platsen.  Vi möter där en bil där föraren tydligen blir mycket överraskad av den mystiska uppenbarelsen och på det sätt han var utrustad. Antenner som spretade ovanför huvudet, stora hörlurar på huvudet och sladdar som dinglade runt personen. 

Bilföraren blev av allt att döma paralyserad över uppenbarelsen i mörkret, tappade kontrollen över bilen och körde in i baracken bredvid kollegan. Vi fick ingen förklaringen till kollisionen eftersom vi var tvingade att skynda fram till kyrkan för att sända. Men vår övertygelse var att bilföraren misstänkte att han mött en “marsmänniska” på parkeringsplatsen. Det var inga stora skador på vare sig bil eller barack och mannen var försvunnen när vi lämnat vår rapport till Karlstadsredaktionen.

Och kyrksilvret var räddat, det hade klarat branden.

Värmland har drabbats av flera bränder under min tid som som radio- och TV-journalist. Sommaren 1972 brann Brunskogs kyrka och min kollega Gunnar Olsson kunde från sin bostad i Vikene rapportera att kyrkan brann. Det var en rörd reporter som lämnade sin rapport i Dagens eko, det var ju hans egen kyrka som brann.

Året efter branden i Ransäter eldhärjades grannkyrkan i församlingen – Munkfors kyrka. 

Text: Kjell Gustafsson