Radiostationen i Säffle

Två bröder i Säffle, Bror och Petrus Jacobson började 1924 genomföra olika radioexperiment. De byggde en liten enrörssändare på 2-3 watt och med den kunde de nå den närmaste trakten. 

Inspirerade av en artikel i den amerikanska tidskriften Radio News kunde de sedan bygga en styrsändare på 40 watt. Med den i bruk fick de sedan resolution av Kunglig Majt. att uppsätta och använda radioanläggningen i Säffle. 

På vinden i den här fastigheten i Säffle låg radiostationen som från 1925 sände ut riksprogrammet. Foto: Claes Åkerblom.
Artikel ur Säffletidningen 1950.

I november 1925 började de sända riksprogrammet från Radiotjänst fyra dagar i veckan. En telefonlinje överförde programmet från Göteborg via Trollhättan till Säffle. Förbindelsen gick sedan vidare till Karlstad. 40-wattssändaren visade sig snart vara för svag och med hjälp av pengar från lokala företagare byggdes en 400- wattsanläggning. Ett år senare var den nya radiosändaren i bruk och ingenjören och möbelfabrikanten Petrus Jacobsson blev radions föreståndare.

Den nya sändaren ansågs då vara en av landets modernaste och stationen fick också statliga bidrag.

Ingegerd Rudander har några få saker kvar från pappa Petrus privatradiostation, till exempel ett radiorör. Foto: Ulla Walldén.

Petrus dotter Ingegerd Rudander: Radiorören skrämde mig!

Ingegerd Rudander, född år 1927 var en liten flicka när pappa Petrus blev föreståndare för den privata radiostationen i Säffle. Hon minns stationen uppe på vindsvåningen i grannfastigheten på Billerudsgatan 22 som ett lite skrämmande ställe för ett barn.

-Jag tyckte det såg så farligt ut alltihopa, när de där rören var på.

Ingegerd beskriver pappa Petrus som en klurig innovatör. För att kunna höra radions nyhetssändningar även vid middagsbordet byggde Petrus en radiomottagare som han integrerade i glasögonen. Närhelst en säfflebo fick problem med radiomottagningen ryckte Petrus ut för att lösa problemet.

I en artikel i ST -Extra (se nedan) berättas att utsändningen riksprogrammen vid något tillfälle bröts för att efterlysa disponent Storjohanns bortsprungna hund. Ingegerd kan inte verifiera att Billerudsdisponenten Christian Storjohann var en av radioklubbens större mecenater, men det statliga bidraget minns hon. Det kom som en kontantbetalning i ett kuvert. Det berättades också på stan att mamma Karin ovetandes om att det pågick en radioutsändning skulle ha sagt ”kom nu Petrus så går vi och lägger oss!”.

-Det där tyckte mamma var så försmädligt ”för jag sa inte så! Jag sa att gröten var färdig!”.

En aktör i krigets skugga

Kvar hemma hos Ingegerd finns också en söndervittrad skiva som skulle spelas upp i händelse av beredskapslarm under andra världskriget och det följebrev som beskrev hur privatradiostationen skulle agera vid luftangrepp.

-Skivan var speciell för den skulle spelas inifrån och ut, så den inte gick igång av misstag, berättar Ingegerd.

1950 genomfördes en våglängdsändring som gjorde det möjligt att sända Program 2. Samtidigt tog staten över ansvaret för Säfflesändaren som inte längre behövde skötas manuellt. 1960 läggs Säfflesändaren ner. Den var då en av de sista privata sändarna i landet.

Källa: Artiklar i Säffletidningen

Text: Kjell Gustafsson, Ulla Walldén