Riksradion och Lokalradion blir SR

Sveriges Radios lokaler finns på Verkstadsgatan i Karlstad, tidigare KMW:s kontor. Hit flyttade lokalradion 1986 och riksradion kom efter 1993. Foto: Ulla Walldén. 

Den här sidan som tillhör RTPK-Karlstad är under produktion

År 1993 gick Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio samman till ett gemensamt radiobolag, Sveriges Radio.

Det var den dåvarande styrelseordföranden i Sveriges Radio, Björn Rosengren som väckte förslaget. Argumenten var bland annat att de två bolagen kunde spara pengar på att ha en gemensam administration och genom att samarbeta istället för att konkurrera kring exempelvis sportbevakning.

Farhågor från flera håll

Förslaget väckte en het debatt, där framför allt lokalradiofolket befarade att den flexibilitet och resurseffektiva kreativitet som varit de lokala kanalernas signum skulle försvinna vid en sammanslagning med det mer tungfotade och centraliserade Sveriges Radio. Det fanns också en farhåga att den riksradiopersonal som fanns ute i landet skulle få sämre villkor.

Samtliga lokalradiochefer, däribland Bengt Frykman på P4 Värmland krävde att lokalradion skulle bli ett helt fristående och reklamfinansierat bolag.

”Lokalradion utvecklar och skapar 86 000 timmar radio om året för en timkostnad på 6000 kronor. Riksradion sänder en fjärdedel av den tiden för fyra gånger så mycket per timme. Lokalradion har en egen själ och ett speciellt uppdrag. Det uppdraget sköter lokalradion bäst genom att vara ett självständigt företag” skrev lokalradiochefen på Radio Västerbotten Tommy Engman i en debattartikel våren 1990.

Utspelet fick omedelbart mothugg, bland annat från facket Journalistförbundet SJF som ville värna ett lokalt offentligt public serviceuppdrag. Även inom lokalradion fanns förespåkare för att en sammanslagning kunde vara bra. Bättre karriärmöjligheter och en direkt koppling till nyhetsbevakningen nationellt och internationellt fanns på plussidan.

I juni 1991 beslutade riksdagen att att Sveriges Lokalradio skulle slås samman med Sveriges Riksradio till ett ljudradiobolag med det nygamla namnet Sveriges Radio.

En tuff tid för många

Ulla Walldén har varit chef för P4 Värmland efter sammanslagningen och har av tidigare kollegor fått rapporter om erfarenheterna från den period när Riksradion och Lokalradion slogs ihop. Lyssna på Ullas synpunkter:

På alla orter som hade en riksradioredaktion innebar genomförandet att två arbetsplatser skulle bli en. I Karlstad lämnade riksradiopersonalen sina lokaler i gamla Folkets Hus och flyttade in hos den lokala kanalen på Verkstadsgatan på Herrhagen. Några riksradiomedarbetare valde att sluta eller att gå i pension, och flera medarbetare från båda redaktionerna fick skola om sig till nya arbetsuppgifter.

Redaktionschefen för den sammanslagna Sveriges radioredaktionen, Torbjörn Hedlund och nye chefen Lennart Broström planerar tablåförändringar. Foto: Lars Hedelin, Värmlands Folkblad.

Det nya bolagets VD Ove Joanson formulerade också en ny inriktning för de fyra kanalerna, baserad på uppfattningen att musiksmaken skiljer sig mellan åldersgrupperna. P3 skulle vända sig till de yngre lyssnarna, P4 skulle nu vända sig till vuxna lyssnare över 35 år. Det lokala uppdraget skulle kombineras med ett nationellt och internationellt nyhetsflöde, och Ove Joansons klassiska sammanfattning av uppdraget 1994 när Jugoslavien rämnade löd:

”P4 skall ge allt- från halkan till Balkan”.

Ulla Walldén