Konrad Larsson var tveklöst en av de mest folkkära radioveteranerna. Han blev ”Konrad” med sin värmländska publik. En anledning var säkert Konrads barfota-perspektiv i allt han gjorde, och det var åtskilligt. Han var en genuint snäll person som ställde raka, enkla frågor.
Konrad Larssons folklighet gjorde honom till radions mest jagade medarbetare när det årligen hölls Öppet Hus, men det var inte en roll han älskade. Bäst trivdes han med udda profiler och original ute i skogarna. Det var människor som fascinerade honom.
Nedan hör du Konrad Larsson intervjua Arne på båten, en överlevnadskonstnär som många år bodde i en gammal skåpbil. Intervjun är från 1991:
https://sverigesradio.se/artikel/2557181
Konrad var själv rätt klurig och hittade på olika tekniska lösningar- inte alltid så snyggt men alltid praktiskt. Några av hans klassiska program var just kluriga och lösningsinriktade, som ”Blå Tummen med Majken och Kurt” och ”Vafför dådå?” där lyssnarna fick ställa sina möjliga och omöjliga frågor genom Konrad. Svaren kom dagen därpå i programmet ”Däfför då då”. Torsdagsträffen med direktsändning från en arbetsplats eller föreningslokal passade också hans nyfikna och okontroversiella programledarstil.
Konrad Larssons egen radiokarriär startade på Sveriges Radio 1961 när lokalerna fortfarande låg på Järnvägsgatan. Han jobbade i en radioaffär i Molkom när han såg att SR sökte en extratekniker. Extraknäcket blev en anställning som ljudtekniker. En av anekdoterna som han gärna själv berättade var när det relativt okända popbandet ”The Beatles” skulle spela i Sundstagymnasiets aula i Karlstad 1963. Konrad hade riggat med stereomick och dragit upp inspelningsvolymen till den normala nivån när The Beatles drog igång. Volymmätaren på Nagra-bandspelaren gick upp i ill-rött toppläge och Konrad fick försöka dra ner volymen så snabbt han kunde. Inspelningen skickades sedan med bussgods till Radiohuset i Stockholm där bandet troligen återanvändes. Konrad fick i alla fall aldrig tillbaka sin unika inspelning.
När lokalradion startade 1977 var Konrad Larsson en av de först anställda och fick bygga upp all teknik i lokalerna på Östra Torggatan. Snabbt övergick Konrad till allmänreporterrollen eller ”pratgubbe” som han kallade det.
”Radio var så högtidlig innan men med lokalradion kom en enklare radio utan manus, en folkets radio kan man säga. Journalist blev jag med tiden, jag lärde mig av dom jag tyckte var duktiga och är man bara sig själv går det bra”
Konrad citerad ur en tidningsintervju i samband med att han gick i pension 2006.
Han gjorde också många musikinspelningar, bland annat programpunkten Hört i hälja. Konrad tyckte det var svagt att lokalradion inte hade programfolk som jobbade helg ”när allting händer”, så han valde på egen hand att bevaka kulturlivet lördagar och söndagar.
Konrad sammanfattade delar av sitt reporterliv i boken Värmländska vardagsbilder som kom ut år 2000, med bilder av Lennart Fernqvist. 2003 belönades han med Värmlands journalistförenings journalistpris för sin folkkära journalistik. 2004 och några år framöver delade P4 Värmland också ut Konradpriset till en person som använde det talade språket och radiomediet som ett viktigt kommunikationsmedel.
Konrad Larsson gick bort 2017, 78 år gammal.
Text: Ulla Walldén