Den här sidan som ägs av RTPK-Karlstad är under produktion
Radiolyssnarna har alltid haft åsikter om det som sänds i etern. De flesta åsikterna stannar nog i mer eller mindre privata sällskap, men så kommer då och då reaktioner som når tidningarnas redaktioner och hamnar på insändarsidorna.
Vi har bläddrat i några pärmar med klipp som Sveriges radions distriktskontor i Karlstad samlat för att spåra lyssnarnas åsikter om värmlandsradion. Och åsikterna varierar.
Jordbruksradion har de senaste månaderna haft en ny röst. Bengt Malmgren från lokalradion i Karlstad har vikarierat och det har han gjort på ett mycket övertygande sätt.
Det var Säffletidningen som i januari 1974 skrev de här berömmande orden om den värmländska radiorösten. Men beröm har det inte alltid varit. De flesta lyssnaråsikter i tidningsklippen mellan 1968 och 1974 innehåller kritik.
Den 11 februari 1969 skrev signaturen – En som hellre ser än hör.
I Värmlandsradion hör man inte vad de säger. Nej bättring nu. Talpedagoger finns det ju. Jag kan inte förstå hur radiochefen i Karlstad Paul Björk kan tillåta att det låter som det gör. Det måste vara tur för honom att ha en sådan PR-man för länet hos sig som Ulf Schenkmanis. Hans TV-program förlåter en hel del.
Det var inte bara kritik mot radiorösterna. En insändare i tidningarna klagade över bemanningen på radion.
Det är ingen geist kring programmen utan mest intervjuer som inte intresserar allmänheten. Man ställer sig också frågan, hur många reportrar finns det vid Karlstadsredaktionen? Förutom distriktschefen hörs olika röster under en kvarts tid, dessutom alla ute i distriktet, vilket verkar vara täckt till 100 procent. Det är ju rätt dyrbar arbetskraft för oss licensbetalare.
Skåning orsakade lyssnarstorm
De sista dagarna i september 1969 bröt rena lyssnarstormen ut sedan en skånsk röst presenterat nyheterna i Värmlandskvarten. Karlstadskontoret fick många ilskna brev och samtal om denna främmande radioröst och tidningarna skrev om protesterna.
Har vi inte så många värmlänningar kvar i landskapet utan att vi måste importera dessa utbölingar för uppläsande av nyhetstelegrammen i Värmlandskvarten är det lika bra att slopa den.
Så löd en insändare som Värmlands Folkblad citerade den 20 september 1969.
Det var en skåning som gick på Journalistskolan som fått möjligheten att praktisera på Värmlandsradion. Anders Börjesson, en 27-årig kille från Kristianstad var det som drabbat de arga lyssnare.
Han kommenterade i Värmlands Folkblad själv kritiken.
Värmlänningarna är tydligen ena riktiga chauvinister. Jag tycker inte alls det är opassande med en ”felaktig” dialekt i regionalradion. Men bara en av de många som ringt till radion har sagt ifrån att det är svårt att förstå vad jag säger. Det säger väl en del om angreppens art.
Distriktschefen på Sveriges radio i Karlstad gick också i svaromål mot kritikerna. Han gjorde det till och med i radions sändningar.
Nu måste det bli ett slut på det här! Den aktuella reportern är en utmärkt journalist, och det är det enda som gäller i sammanhanget. Han kommer att stanna kvar – trots dialekten.
Anders Börjesson blev kvar på redaktionen i Karlstad fram tills hans praktikperiod var slut den 15 december. Han kom senare att bli en mycket uppskattad radioröst i programmet Naturmorgon som sändes från Växjö mellan 1990 till pensioneringen 2008. 1991 fick han dessutom Sveriges Radios språkpris.
Ibland delas det trots de kritiska insändarna ut kramar i insändarspalterna. De här kom från Sonja Lööv i Arvika i Expressen den 31 maj 1969.
Karlstadsreportern Kent Finell ska ha en jättekram. Den skall han ha för sitt mjuka och fina sätt som han visade mot våra barn när radion spelade in sin regionala Barnens brevlåda. Det är lika bra att jag kramar om dom övriga värmlandsreportrarna vid Sveriges Radio i Karlstad också.