Det fanns de första åren under 1970-talet en oro bland de som arbetade på Sveriges Radios nyhetsredaktion i Karlstad. Många av journalisterna och teknikerna var frilansare och hade inga fasta anställningsgsavtal.
Trots det utnyttjades de av arbetsgivaren i stort sett dagligen, för de behövdes i den dagliga verksamheten. Endast två av de 15 på redaktionen var fast anställda, det var redaktionssekreteraren och en fackligt engagerad reporter.
Oron ledde en majkväll 1974 till att redaktionen frilansare samlades för att diskutera de otrygga anställningarna. Tillsammans med Karlstadsredaktionens frilansare anslöt sig många runt om i landet via länk till mötet. Där fanns journalister och tekniker från Aktuellt och Rapport och de olika nyhetsredaktionerna i landet.
Från Karlstads håll argumenterades att missnöjet borde leda till någon typ av missnöjesmarkering. Reportern Kjell Gustafsson var en av dem.
– Jag ansåg vid mötet att vi borde överraska arbetsgivaren med en vild strejk redan kommande dag. Vi visste att Lagen om anställningsskydd skulle börja gälla den 1 juli och flera av oss hade fått besked att vi inte skulle räkna med fortsatt arbete. Vi insåg att verksamheten inte skulle fungera utan oss och att vi hade trumf på hand.
Mötet kom fram till att strejken skulle genomföras och klockan sex nästa dag skulle den starta. Så blev det. Regionalradions sändningar tystnade och nyhetssändningarna i TV gick på sparlåga.
– Jag minns från strejkmorgonen att min kollega Sven Johansson som skulle sända nyheterna var mycket bekymrad över vilken effekt strejken skulle få för honom och oss frilansare. Vi övertalade honom att inte sända och så blev det.
Reaktionen från både fackligt håll och arbetsgivare var att strejken var olaglig. De strejkande uppmanades bl a av SIF-ordföranden Sven Olof Ekholm att omedelbart återgå till arbetet annars skulle de omedelbart avskedas.
– Vi struntade i uppmaningen. Vi insåg hur beroende SR var av oss.
Sändningen kl 13.02 genomfördes i Värmland i blygsam skala. De två fast anställda läste några telegram, sedan blev det tyst. De trettonde strejkande fanns på redaktionen men gjorde inget.
Distriktschefen Axel Breitholtz gav de strejkande sitt stöd och ansåg att distriktet inte skulle klara sig utan dem. Det kan vara dödsstöten för de lokala sändningarna i framtiden, framhöll han i en tidningsintervju.
Uppmärksamheten i media blev stor att det stora Public Service-företaget drabbats av en vild strejk. En av kvällstidningarna skrev dessutom att gnistan till strejken kom från Karlstad.
– Jag kände mig utpekad och tänkte att min tid inom Sveriges Radio var förbi, berättar Kjell Gustafsson.
Efter en och en halv dag blåstes strejken av. Och några månader senare var alla frilansande medarbetarna fast anställda.
– Jag tillträdde tjänsten som lokalredaktör vid redaktionen i Arvika och var i huvudsak kvar i Public Service fram till pensioneringen 2011.
Hör Kjell Gustafsson berätta om den vilda strejken: