Hyperproduktive Ulf Schenkmanis satte Värmland på tv-kartan

En sökning på Ulf Schenkmanis i SVT:s arkiv ger ett nära nog oräkneligt antal träffar. Några program blev klassiker, andra glimtade till och försvann.

Ulf Schenkmanis kom till Sveriges Radio i Karlstad 1960. Som den folkskollärare han var ville Ulf under hela sitt långa yrkesliv upplysa och informera sin publik. Hans arbetsdagar var välplanerade, och hans kalender fylld, timme för timme. Ulf kunde konsten att delegera arbetsuppgifter och förutsatte att alla medarbetare gjorde sitt bästa.

Ett av de första jobben sommaren 1960 var ett nyhetsinslag för TV-Aktuellt från Finnerödja om jordgubbsplockning. Under de första åren producerade Ulf också ett antal korta TV-program för barn med titlar som Hamsterman och Apan Affe, med levande djur i huvudrollerna.

Ulf Schenkmanis och fotografen Åke Hermansson vid inspelning av Apan Affe. Tidigt 1960-tal.

När Åke Hermansson anställdes som TV-fotograf i Karlstad inleddes ett livslångt samarbete. Tillsammans spånade de idéer, skrev manus och synopsis för att sedan filma i olika miljöer. Titlar som ”När mamma var liten”, ”Vi klarar oss själva”, Måndagsposten” och ”Vindspojkar” spelades in med skådespelare. Under 1964 gjorde Ulf Schenkmanis tillsammans med folklivsforskaren Carl-Herman Tillhagen en tv-serie med namnet ”Vidskepelse”. Senare i karriären kom han också att göra program om det övernaturliga.

TV-teamets arbetslokaler var under första halvan av 1960-talet en fyrarumslägenhet på Fredsgatan, där Åke Hermansson hade ett klippbord och redigerade alla program. Ljudbearbetningen fick dock alltid göras i Stockholm. 1965 flyttade både tv och radio in i lokaler i Folkets Hus, men det skulle dröja in på 1980-talet innan det fanns en tv-studio i Karlstad.

Tillsammans med Erik Goland gjorde Ulf Schenkmanis programmen Möte med människor. Bilden från 1971.

Skolor i tv-format

Utbildningstanken var som sagt välgrundad hos Ulf, och resulterade i en lång rad ”skolor” och 1960- och 1970-talet. Den första från 1967 hade titeln ”Simskola i badkaret-javisst” och följdes av seglarskola, skidskola, hockeyskola, friidrottsskola med flera olika grenar med flera. Alla skolor hade en känd utövare av sporten som programledare. För hockeyskolan hade Schenkmanis exempelvis engagerat Ulf Sterner.

1968 producerade Ulf programmet ”Jonnys Hörna”. Olympiske guldmedaljören i skridsko, Jonny Nilsson samtalade med kända idrottsprofiler. Allt filmades i radiostudion. 1973 upprepades programidén med stavhopparen Kjell Isaksson, tillsammans med en grön papegoja som bets om någon råkade sticka in ett finger i buren.

Ulf Schenkmanis fortsatte att ösa ur sig program riktade till ungdomar, om alla tänkbara ämnen. I serien ”Är detta ett drömyrke?” fick vi följa en TV-skripta och en flygkapten i deras yrken. I serien ”Hur gick det sen?” följdes stora händelser och kända personer upp, och det gjordes program om hästridning, schack, vrakdykare, orienterare och den nya flugan tågluffning.

Strike, Hajk och Trädgårdsdags

Idésprutan Ulf fick tänka ut många praktiska lösningar eftersom tv-tekniken i Karlstad var begränsad. I programmet ”Filmrutan” skulle en panel av karlstadsungdomar kommentera nyutkomna biograffilmer. Filmerna kom till Karlstad på kassettband. På biografen Skandia ordnades visningar för kritikergänget vars kommentarer sedan filmades i radiostudion.

1970 startade Ulf två nya ungdomsprogram, ”Strike” som riktade sig till idrottande unga och ”Hajk” som skulle ha ett utelivs-tema. Ganska snart efter starten tog Bengt Alsterlind över ”Hajk” och skapade sitt eget koncept.

Ett annat program som utvecklades vidare var ”Trädgårdsdags”, en miniserie om trädgårdsarbete som filmades våren 1976 tillsammans med trädgårdskonsulenten på Hushållningssällskapet i Värmland, Lars-Eric Samuelsson. Programmet flyttade över till riksradion och kompletterades med lyssnarfrågor. Trädgårdsdags blev en nära nog 30-årig radioklassiker.

I slutet av 1970-talet producerade Ulf tillsammans med radioprofilen Erik Goland en serie möten med spännande och ofta udda människor som ensligt boende Gurli Laestander uppe i Norrbotten. Programserien pågick under åtta år.

Under samma period ville Ulf ge tittarna en inblick i religionsfrågor. Programtitlar som ”I Pauli fotspår”, ”Kyrkan på Hebriderna” och ”Samtal i Biskopsgården” finns bevarade.

I konsumentjournalistikens tjänst

Vi är framme omkring 1980 och nu startade en ny tid för Ulf. Han intresserade sig för konsumentfrågor och gjorde en rad program om hälsohem, hund- och kattmat, matjord, solarier, au-pairjobb och viner. Sen följde några år av undersökande program om vad som finns i limpan, vattnet, skorstensröken, naturläkemedel etc.

I mitten av 1980-talet startade ”Konsumentmagasinet” med Ulf Schenkmanis som programledare. Inslagen filmades och redigerades i Karlstad och ljudmixades i Stockholm. Studiodelen spelades in på video i radiostudion under mycket enkla men uppfinningsrika förhållanden. Programmet färdigställdes sen i TV2:s programkontroll i TV-huset på Gärdet, där det fanns möjlighet att lägga in namnskyltar och diabilder.

Tack vare initiativrika lokala tekniker som byggde om en begagnad minibuss fick Karlstad nu en inspelningsbuss med ett kontrollrum. Bussen gjorde det möjligt att göra hela programmet färdigt och dessutom sända live med tre kameror och bildmixer.  Bussen fick smeknamnet ”brödbilen” eftersom den påminde om Skogaholmsbilarna.

Ulf Schenkmanis var inte sen att utnyttja de nya möjligheterna. Tillsammans med parhästen från ”Trädgårdsdags”, Lars-Eric Samuelsson gjorde Ulf en serie underhållande program ”Timjan, hägg och körsbärsblom”  om trädgårdar runt om i landet. Växt-experter medverkade och några av våra mest kända trubadurer.

Mera sport och julafton från Karlstad

Ulf var bowlingspelare och mycket engagerad i bowlingförbundet.  Han lyckades locka både bowling- och curlingproffs till Karlstad för uppvisningsmatcher. Det blev också ett flertal tv-program med bowling-och curlingtävlingar.

Med god näsa för talanger som var på väg uppåt porträtterade Ulf en rad unga stjärnor i deras vardag i programserierna ”80-talets stjärnor” och ”90-talets stjärnor”. Bland de medverkande i den serien kan vi nämnda Mats Wilander, då en ung pojke.  Ulf gjorde också närmare 100 program i serien ”Sportdags” under 80- och 90-talet.

Produktionsteamet kring Sportdags – fr v Ulf Schenkmanis, Lisbeth Fröding, Åke Hermansson. Bakre raden Jan Wretling och Jan Andersson.

Efter att ha spelat in program om Lillebror Söderlund och hans musik tillsammans med Musikteatern i Värmland med inlånad OB-buss 1986 ville Ulf anta utmaningen att göra hela julaftonens utbud från SVT i Karlstad 1990. Största delen av programmet spelades in på Loftet på Edsgatan utanför Karlstad, med en rad kända artister. En stämningsfull Helgmålsbön från Alsters kyrka ingick i ”julpaketet”.

Mer kultur och stämning blev det i programserien ”Kura skymning” som spelades in på både Uddeholms och Svaneholms herrgårdar. Många av den tidens kultur- och musikkändisar deltog. Poeten Bo Setterlind var med i många av programmen som uppskattad gäst. Teodor Kallifatides, Gunnel Broström, Arja Saijonmaa och många, många fler bidrog till programmens framgång.

Livslust

I januari 1991 startade medicinprogrammet ”Livslust”. Inför programstart träffade Ulf några läkare för att att känna om personkemin mellan dem stämde. När han kom hem från ett av dessa möten utbrast han ”Nu har jag mött Dejes svar på doktor Finlay! Dessutom kör han omkring i en gammal Renault!”.  Det var provinsialläkaren Anders Halvarsson som väckt Ulfs förtjusning och Anders blev rådgivare i programmet.

/

Detta nya radarpar besvarade tittarnas brevfrågor om hälsa i 12 år, fram till Ulfs pensionering 2002. Två program spelades in varannan vecka, och brevskörden kunde uppgå till cirka 500 brev i veckan. Ett stort antal söndagar sändes dessutom ett direktsänt två timmar långt telefonväkteri, med fyra experter i studion utöver doktor Halvarsson. Oftast fanns också ett tv-team ute på någon behandlingsenhet för dagens ämne.

Folkbildningstanken fanns som synes med i allt Ulf Schenkmanis gjorde.  

                                                                                                                                                          Text: Lisbeth Fröding