Provinsombud – så kallades de oftast frilansande radiomedarbetare ute i landet som Radiotjänst knöt till sig med start på 1930-talet. Ibland var de journalister, men ofta lärare eller rektorer. Så var också fallet i Värmland, där seminarielektorn Per Stolpe blev det första provinsombudet.
Han efterträddes av Solveig Stjerne-Brattström, som till skillnad från Stolpe var journalist och därmed hade bättre förutsättningar att inte bara tipsa Radiotjänst om möjliga reportage och inslag, utan faktiskt också själv producera dem.
Foto: Nils Almgren, Värmlands Folkblad
Solveig Stjerne-Brattström hade anställts vid Karlstads-Tidningen i början av 1930-talet, bara 22 år gammal. Att hennes far var skalden och tidningsmannen Oscar Stjerne spelade nog in vid anställningen. Som reporter och kåsör i tidningen fick hon signaturen ”Tjyp”.
Radiotjänst från 1941
Radiotjänst fick upp ögonen för henne 1941, och bland annat gjorde hon reportage från Norge efter befrielsen. År 1948 tog Solveig Stjerne-Brattström över som provinsombud efter Per Stolpe, och under tio år framåt gjorde hon mängder av program och inslag vid sidan av sitt ordinarie arbete på tidningen. Hon hade ett brett
nätverk och förmåga att hitta intressanta intervjupersoner.
Några intervjuer som uppmärksammades i storstadspressen var med komminister John Engvall i Värmskog – som hade en samling på 110 000 knappar – damastvävaren Carl Widlund och spelmannen Valdemar Dahlgren. Hon gjorde också julaftonsprogram, åkte timmerflotte på Klarälven och producerade barnprogrammet Sagan jag minns.
År 1949 fick radion en studio i Karlstad i gårdshuset på Järnvägsgatan 9. Vid behov lånade man Folkets Hus-scenen för musikinspelningar, till exempel med militärmusiker från I 2 och Värmlandsoktetten.
Känd värmlänning
GHT, Göteborgs Handels- och sjöfartstidning, porträtterade 1952 en handfull kända värmlänningar genom verser av signaturen Per Silja. En av dem var Solveig Stjerne-Brattström:
Ack Värmeland, Du sköna, Du härliga land,
vi hört din sköna stämma i radio ibland,
och gladdes då åt rösten, som lät så pigg och klar,
och undrade: Vem är det som denna stämma har?
– Jo, Solveig Stjerne-Brattström, en högst vital person,
som väl förvaltar stadens och namnets tradition
är Karlstads röst i etern; en verklig prototyp
för glättigt värmländskt kynne är ävenledes ”Tjyp”.
I Karlstad läses gärna vad denna signatur
där dagligen kan skänka ur riklig fatabur.
När Solveig Stjerne-Brattström efter en tids sjukdom avled 1958, bara 49 år gammal, hyllades hon i dagspressen, bland annat GHT:
”När Solveig Stjerne-Brattströms varma hjärta slutat slå, blir det sorg i allt vad Värmland heter. Bättre än någon annan var hon förtrogen med sitt älskade landskap, vars kynne hon delade, i givarglädje, glam och vemod. (…) … hennes röst med sin lätta, kultiverade touche av det gamla värmlandsmålet var kär och välkommen i alla
svenska radiolyssnares hem.”
Men hur lät hon då? Ett exempel finns i Konrad Larssons intervju med radioveteranen Gösta Wicklander, där man kan höra Solveig Stjerne-Brattström intervjua Värmlands nya landshövding Gustaf Nilsson 1957.
Radioveteraner i Värmland – Radion och Televisionen i VärmlandRadion och Televisionen i Värmland
På filmarkivet.se finns dessutom kortfilmen Värmeland du sköna från 1945, där hon medverkar som uppläsare:
https://www.filmarkivet.se/movies/varmeland-du-skona/
Text: Ulf Nordström