När jag lämnade Arvika Nyheter kunde jag ta uppdraget som frilansande vikarierande lokalredaktör vid Sveriges Radios lokalredaktion i Arvika. Studion låg på andra våningen i Folkets Hus (nuvarande Ritz). Uppdraget innebar snabba utryckningar, när helst redaktionen i Karlstad kallade. Jag bevakade både sport och allmänna nyheter. Och allt i ett rejält tempo, för att hinna med vardagens alla uppdrag i eget företag och för bandyn.

Med Öster i Florens

1974 fick jag följa med på Östers träningsläger i Florens i Italien. Jag hade fått uppdraget att för Sportradion att rapportera om vänskapsmatchen mot Fiorientina i Florens. Det blev en häftig vecka i flera avseenden. Julle Gustavsson tränade Öster och han lät mig vara med på träningarna.

Och Östergrabbarna behandlade mig som en i gänget och såg till att jag fick det ena ”smörpasset” efter det andra. Och i min rapport från Östers match var det häftigt att avsluta med orden ”Jan Nordenberg för Radiosporten direkt från Stadio Communale i Florens”!

Söndagsmorron

Sverige Radio hörde senare av sig och ville att jag skulle göra ett musik- och kåseriprogram under vinjetten Söndagsmorron.

Programmet blev en blandning av mina funderingar kring ungdomsproblem, bandy, Arvika, författaren Bengt Hallgren, Elis i Tasere, midsommarfirande, men också intervjuer (lite för långa) med Lennart Tjulander och Curt Einarsson.

Reaktionen på programmet var knappt märkbar, men fyra kvinnor hörde brevledes av sig med uppmuntrande ord om denna min ”söndagsmorgon”. Speciellt en av dem berättade att hon lyssnat flera gånger på inledningen och blivit mycket berörd.

Mera sport

Jag blev vikarierande sportreporter i Radio Värmland våren 1976. Vännen och kollegan Leif Jurefalk tog tidig semester. Vid sidan av infojobbet på kommunen kunde jag kvällstid bevaka arrangemang och också producera sportkvarten på söndagskvällarna. Som alltid när det blev journalistuppdrag trivdes jag mer än jag då ville erkänna.

Radion var efter detta vikariat ett avslutat kapitel, trodde jag. Men så hamnade Arvikabaskets damer i Europacupfinal i Barcelona 1991 och jag fick hoppa in som intervjuande reporter just för dessa två häftiga dagar, då baskettjejerna chockade Europa. Radio Värmland sände direkt med start en halvtimme före finalen. Jag intervjuade spelare, ledare och supporters både utanför och inne i arenan Palau Blaugrana. Gissa om pulsen steg på mig, när jag i mina hörlurar hörde radion spela ”Barcelona” med Freddie Mercury och Montserrat Caballé strax före uppkast.

Navelskådande radio

När jag i dag ser tillbaka på min korta ”radiotid” och jämför med dagens lokalradio så är det med blandade känslor och respekt för de förutsättningar redaktionerna jobbar under. Nyhets-, näringslivs-, kultur och sportbevakning får dock till viss del stå åt sidan för facebooktrådar och programledarnas ”navelskådande”. Jag är väl medveten om de många sändningstimmar redaktionen har att fylla med innehåll. P4 Värmland skiljer sig dock inte från övriga lokalradiostationer i landet, där journalister talar mer med varandra än att jaga nyheter och gå på djupet i aktuella frågor.

Text: Jan Nordenberg – Ur boken Mitt liv – min berättelse.