Själva idén bakom Lokalradions födelse var ju att invånarna, värmlänningarnas  egna röster skulle höras. Folkradion var född, en demokratiprocess  i media jag omfamnade stort. Efter oändligt många handskakningar och samtal med alla dessa trevliga , välkomnande värmlänningar, vars dialekter snart kändes alldeles hemtama, fick vi en bra känsla för vad dom ville ha.

Det är Marianne Rundström som minns lokalradiostarten 1976-77.

Ett spännande liv startar

Det är November 1976.  Min lilla familj och jag kommer med tåg till Karlstad där ett nytt, spännande  liv ska ta sin början.  Det mesta av vårt bohag ska komma flera månader senare eftersom vi ska bo lite provisoriskt i början, vi har några resväskor med det nödvändigaste framförallt för nio månaders babyn.

Jag gör min entré på en alldeles underbar arbetsplats på Radio Värmland på Östra Torggatan iförd gröna lågskor med perforeringar längs hela sulan, inga andra i den sparsamma packningen.  Jag minns det så tydligt för att det blev några många kalla fötter när snön kom tidigt det året och jag förstod att det var ett Vinterland jag flyttat till . Min kunskap om länet var verkligen inget att skryta med . Lokalradiochefen Bengt Frykman, som var uppskattad lärare på Journalisthögskolan i Göteborg, visste kanske inte riktigt vad han gjorde när han erbjöd mig jobb.

Demokratiarbete

Själva idén bakom Lokalradions födelse var ju att invånarna, värmlänningarnas  egna röster skulle höras. Folkradion var född, en demokratiprocess  i media jag omfamnade stort. Några år tidigare hade jag gjort mitt examensarbete på Journalisthögskolan om Bandverkstan i Köpenhamn, banbrytande när det gällde att släppa fram ”vanligt folks ” röster på ett sätt som verkligen kunde påverka. Lokalradion hade alla möjligheter att bli en betydande kugge  i ett demokratiarbete. Det tilltalade mig mycket.

Så blev också det inledande året något av en pionjärtid när vi ena dagen  for runt i länet i lokalradions orange bilar – ingen skulle kunna missa oss – och bokstavligen skakade hand och lyssnade på befolkningen i tex Lesjöfors eller Sysslebäck och den andra skruvade ihop kontorsmöbler (mitt långa  liv med insexnyckeln inleddes där)  i källaren på Östra Torggatan.  Väldigt bra adress där vem som helst lätt skulle kunna titta in.

Sport och nyheter

Efter oändligt många handskakningar och samtal med alla dessa trevliga , välkomnande värmlänningar, vars dialekter snart kändes alldeles hemtama, fick vi en bra känsla för vad dom ville ha. Sport och nyheter sa värmlänningarna på alla våra möten i bygdegårdar och Folkets Hus. Lyft kommunalpolitiken och krydda med Sven-Ingvars. Sa dom och gjorde vi i  allt mer möblerade och trivsamma lokaler på Östra Torggatan.

Men håll kriminaljournalistiken och kanske tom Svenska Rallyt i strama tyglar suckades det på redaktionsmötena. Det var ju 70-tal gubevars. Långt ifrån den journalistik som senare blev tex Kvällspressens guldkalvar.

Pionjärarbete

Ända sen Lokalradions födelse har jag faktiskt lovordat betydelsen av att fått vara med om ett pionjärarbete, det har jag haft nytta av genom hela mitt senare journalistliv. Hur man skapar innehåll som engagerar lyssnarna, vi hade guldår när det fanns utrymme för dialog.

Marianne Rundström och Birgitta Rosén förbereder för allsång från Skutboudden.

Men inte bara innehåll. Det var en pionjärtid också för tekniken.  Vi var med när dom första mobiltelefonerna såg dagens ljus. Stora som ett handbagage på lågprisflygen, inget för bakfickan precis och med en ständigt närvarande telefonist som kopplade till lediga kanaler.

Efter en tid kom också det som egentligen är förutsättningen för att på riktigt nå ut till folket och erbjuda plats i etern. HF-tekniken där vi iförda tung teknik i ryggsäck så småningom kunde röra oss ute i bygderna. 

Jag känner mig lastgammal när jag tänker tillbaks på att allt detta var ultramoderna nymodigheter, liksom själva reportern.

Musik och underhållning

Det blev nyheter, sport -och jodå även Svenska Rallyt – och det blev underhållning och fantastiska möten med Värmlands musikskatt. Sven-Ingvars lirade live, liksom Sten och Stanley,  Pastellerna sjöng och Gert Olssons nyckelharpa förgyllde. Inte bara det som kom ut ur transistorerna på köksbänkarna utan också i hög grad oss femtontalet anställda som fick vara med om en fantastisk tid. Idag fortsatt förvaltad av Radio Värmland i P4 även om man kommit en bit från den vision  om inflytande och folkets delaktighet som fick politikernas gillande när Lokalradion drog igång. Den fanan tål att hissas högt igen!

Jag snor repliken från en liten kille som på alla frågor i en intervju i  Stöllets skidbacke svarade ”Jag jätterivs bra”.  Det gjorde sannerligen jag också.

Text: Marianne Rundström

Vad hände sedan – Marianne Rundström?

• Utlån till Riksradion i Karlstad – Ballongen 1982-1984
• Förmiddag i P1 och Tendens P1
• Stockholm – Studio Ett
• Stockholm – SVT – bl a Morgonsoffan och partiledarutfrågningar