Under mer än 30 år rapporterade Brita i Långflon in dagens morgonstemperatur från nordligaste länsdelen till lokalradion. Det gick till så att morgonens nyhetssändare ringde Brita vid kvart i sex och hon var alltid pigg och vaken.

En av sommarens vikarier hade skolats in i rutinerna, och ringde som vanligt upp Brita kvart i sex. Hon var för ovanlighetens skull lite sömndrucken och hade inte koll på utetemperaturen, men lommade iväg och och återkom med besked. Vikarien tackade och önskade en fin fortsatt dag.

Nästa morgon var det likadant. Brita svarade långt om länge och även denna morgon fick den småstressade nyhetssändaren vänta en stund. ”11 grader, jaha, tack så mycket.”

På onsdagsmorgonen hann det inte ringa många signaler. Någon slet till sig luren i andra ändan och skrek upprört: ”Varför håller ni på och ringer till mig varenda morgon?” Sommarvikarien häpnade. ”Är det inte Brita i Långflon?”. ”Nej, det är det inte!!”.

Fel nummer. Och eloge till den värmlänning som ändå masade sig upp några dagar för att kolla temperaturen åt radion.

Ulla Walldén