Klockan 04.30 på måndagsmorgonen den 14 februari 1977 vandrar tre personer längs de vintriga gatorna i centrala Karlstad, Målet är Östra Torggatan 15 i Karlstad. De är reportrarna Bodil Tingsby, Håkan Eneström och teknikern Urban Ericsson. Om en och en halv timme ska de presentera den första sändningen i Radio Värmlands unga historia.

Klockan 06.00 startade signaturen, en nyskriven version av Värmlandsvisan och Bodil och Håkan hälsade lyssnarna välkomna. I en och halv timma skulle premiärsändningen pågå. I redaktionen var de övriga medarbetare vid den nystartade redaktionen fyllda av spänning, säkert samma spänning som de tre premiärsändarna kände.

Högtidligt i sändningen

Sändningen innehöll ett högtidligt och bandat tal av landshövdingen Rolf Edberg som uttryckte en förhoppning att Radio Värmland hjälper till att stärka vi-känslan i Värmland. Här presenterades också ett reportage från en skola i Sysslebäck och ett kortare avsnitt från en visafton i Säffle. Dessutom rapporter från Svenska rallyt som avslutats i helgen och en direktsänd medverkan av folkmusikern Gert Olsson. Och arbetet i studion och kontrollrummet ackompanjerades av pressfotografernas klickande. Senaste nytt presenterades av Kjell Gustafsson innan teknikern Urban Ericsson släckte den gröna lampan i studion.

Härligt, allt fungerade bra, konstaterade de lyssnande kollegorna på redaktionen. Radio Värmland var invigt. Nu väntade alla på lyssnarnas reaktion och den kom direkt under förmiddagen. Ett trettiotal lyssnare ringde och många var nöjda men inte alla.

Kritik mot bemanningen

Lokalradiochefen Bengt Frykman försvarade i tidningarna de kommande dagar kritiken mot att radion saknade personal ute i länet. Under regionalradions tid hade funnits frilansreportrar i Torsby, Kristinehamn, Hagfors, Filipstad, Arvika och Säffle. Nu fanns endast Säfflereportern kvar.

Bengt Frykman hävdade att man skulle försöka ha vissa insatser kvar ute i länet så länge pengarna räckte för det.

Tidningarna var ivriga att kritisera Lokalradion och en månad efter starten ställde Värmlands Folkblad frågan vad publiken tyckte om Lokalradion.

Christer Fahlström, studerande i Karlstad, önskade att Radio Värmland ska ordna fler debattprogram.

Charles Kassman, kultursekreterare I Karlstad, ansåg att det blivit för mycket idyll, för ”rart och trevligt”, men uppskattade att radion tycks ha fått bra lyssnarkontakt.

Gunnar Claesson, turistintendent i Ekshärad, hävdade att nyhetssändningar var bättre på Regionalradions tid.

Anna Rogemar, studerande i Karlstad, tyckte att sändningarna var bra med vettig musik istället för skvalet i P 3.

Leif Olofsson, tjänsteman på Länsstyrelsen, noterade att man tycks satsa mindre på nyheter och att sändningarna är Karlstadsdominerade.

Bertil Engström, studiesekreterare i Filipstad, beklagade att radion inte verkar vara intresserad av folkrörelserna.

På ledarplats behandlades också Lokalradions inträde på massmedieområdet. NWT hävdade att radion snyltar på tidningarnas nyheter – utan någon som helst ersättning. När får vi ett nyhetsskydd som gör snatterier av nyhetsartiklar straffbara?

Värmlands Folkblad kritiserade radion för bristande bevakning av den socialdemokratiska distriktskongressen i Karlstad. Fågelkvitter och uppstickande vårblommor är tydligen angelägnare bevakningsobjekt för Radio Värmland.

I Kommunal tidskrift tog kommunalrådet Torsten Svensson (C) i Karlstad upp den dåliga nyhetsbevakningen och hävdade att Radio Värmland blivit ett fiasko. Han tror att folk mer eller mindre slutat att lyssna på lokalradion.

Erfarenheter från en praktikant

Ulla Walldén kom till Radio Värmland som journalisthögskolepraktikant 1977. Det var en intressant upplevelse att möta en verksamhet fylld av experimentlusta. Lyssna på hennes erfarenheter:

Birgitta Rosén – programsekreterare

Birgitta Rosén hade börjat sin radiokarriär på dåvarande Sveriges Radios distriktskontor i Folkets hus i Haga i Karlstad. Hon arbetade då på radions produktionskontor. När Radio Värmland startade 1977 flyttade hon några kvarter i staden och fick en tjänst som programsekreterare. Det innebar en stor omställning jämfört med tiden på Sveriges Radio:

Internt kritik mot nyhetsbevakningen

Några i personalen hade erfarenhet från Sveriges radio, men de flesta var nybörjare i radiomediet.

– Inledningsvis fanns det en liten konflikt mellan de som hade radioerfarenhet och de som hade en annan bakgrund. Den nya radion skulle inte likna den gamla, hävdade flera av de nya reportrarna. Nyhetstänkandet var inte längre så viktigt, minns Kjell Gustafsson som hade några års erfarenhet av att sända radio.

Diskussionen gick vidare om hur man skulle se på nyhetsutbudet. Redan den första sommaren kom en omvärdering.

Arbetsledare eller inte

Det fanns också en annan diskussion på redaktionen – frågan om det skulle behövas en arbetsledare eller inte. Det räcker med lokalradiochefen, ansåg en del. Andra hävdade att någon typ av nyhetschef behövdes. Mot bakgrund av erfarenheterna det första halvåret ledde diskussionen till att både en programchef och en nyhetschef tillsattes.

Trots omprioriteringen i nyhetstänkandet i Radio Värmland utbröt i december 1977 rena lyssnarstormen när radion inte med en reporter på plats uppmärksammade att kungen och drottningen varit i Karlstad. Flera lysssnare hörde av sig till radion med synpunkter och på insändarplats i NWT kritiserades den bristande bevakningen.

Tekniska nysatsningar

När LRAB startade innebar det en del tekniska förändringar. Sändningsteknikerna kunde lägga ut sändningarna själva. Tidigare var det Televerket Rundradiocentral (RRC) som gjorde det.

Se separat artikel om den tekniska utvecklingen inom Lokalradion