Med stor iver satt jag i Svenska sjömanskyrkans trädgård i Lima, Peru, och skrev ett brev till den blivande chefen för Radio Värmland. Andra journalister som passat på att få tak över huvudet hos Fader Gunnar, som vi kallade prästen, skvallrade om att lokalradiostarten var på gång, och jag ville helst av allt få ett av jobben hos min tidigare lärare på Journalisthögskolan, Bengt Frykman.

Jag hade tur. Den 14 februari 1977 fick jag, inte så lite pirrig, genomföra Radio Värmlands första sändning. Tack och lov tillsammans med den erfarne, skicklige och stöttande Håkan Eneström.

Åren som följde blev intressanta för en journalist. Bruksdöden hade sedan länge härjat bland Värmlands konjunkturkänsliga industrier, och det verkade inte finnas någon ände på pressmeddelanden om nya sammanslagningar eller i värsta fall nedläggningar. Medan Uddeholm och Billerud i det närmaste utplånades, gjorde man otaliga intervjuer med försäkringar om motsatsen.

Man var mitt i en av vårt lands stora strukturomvandlingar, och man lärde sig mycket.

Samtidigt som Margot Wallström, Elvy Nilsson med flera socialdemokrater från Värmland skrev riksdagsmotioner om att rädda Pripps kvar i Torsby, bestämde Katarina Hultling och jag oss för att prova något nytt. I stället för att lydigt inställa oss till presskonferenserna på bryggeriet, gjorde vi en dramaserie. Som jag minns det handlade den om ungdomar som tog saken i egna händer och kämpade för att produktionen skulle ställas om från öl till Cola. Refrängen i serien gick (till melodin ”Drinking Rom and Coca cola”):

Dringking Rom and Torsby Cola

Ligga på strand och sola

På Frykens strand varje dag

Om Torsby Cola vi tycka bra

Ja, säga vad man vill, men det var högt i tak hos Bengt Frykman. Jag fattar till exempel inte hur han stod ut med oss som nödvändigtvis skulle sitta och sticka på morgonmötena!

För en tid sedan hörde jag en intervju med Tage Erlander. Den handlade om dåtidens lokaliseringspolitik, som ju tyvärr inte lyckades stoppa flykten från glesbygden. Men det som fastnade i mitt minne var hans ord om hur de vackraste bygderna i vårt land, de där människor ville leva sina liv, blev de som drabbades värst.

Hans välkända värmländska förde mina minnen till en midsommarsändning från Töcksfors där jag med mikrofonen i hand, mesen med antenner på ryggen och magen i nionde månaden stod på en fin gammal passagerarbåts däck och rapporterade om firandet. Bilden blev visst ett vykort från Töcksfors.

Vidare for tankarna till somrarnas magiska Ransäterstämmor och slutligen till Tages begravning den första juli 1985. Från andra lokalradiostationer rapporterade kollegor direkt över hela landet från cortégen, som tog hans kista från Stockholm till Ransäter, och jag fick den stora äran att sända från gravsättningen, dold bakom en av den vackra kyrkogårdens höga gravvårdar för att inte störa den högtidliga stämningen.

Spänningen i mig inför uppgiften släppte när Olof och Lisbeth Palme knackade på sändningsbussens dörr och frågade om någon kunde hjälpa dem med knappen som lossnat i Olofs gylf. Vilken tur att jag alltid har nål och tråd i handväskan!

Text: Bodil Tingsby

Vad hände Bodil Tingsby senare

• Producent Radio Värmland 1977-1986
• Producent och programledare SVT Örebro
• Chef för Gävle-Daladistriktet i SVT
• Producent och programutvecklare SVT Göteborg
• Kommunikationsdirektör på Chalmers i Göteborg, Regionerna Skåne och Stockholm och Nordiska ministerrådet i Köpenhamn
• Frilansproducent – flera filmer om Bohuslän, bl a Havets silver
• Författare – roman om Emilie Flygare-Carlén