Det värmländska musiklivet har haft en viktig publikscen i den lokala programverksamheten ända sedan lokalradiostarten 1977. Chefstekniker Urban Ericsson ansvarade under flera decennier för musikproduktionen på P4 Värmland och radiostationen hade tillgång till en egen musikinspelningsbuss med möjlighet att spela in på 48 olika kanaler. Urban var framsynt och såg bland annat till att all musik spelades in med stereokvalitet trots att radion sände ut i mono.
Idag sänds musiken i huvudsak live.
Från 1988 och framåt sändes ungefär två timmar lokal musik i veckan under rubriker som Musikskafferiet och Studio 4. Inspelningarna finns idag digitaliserade i SR:s arkiv.
Värmlandstoppen, en lokal topplistevariant på Svensktoppen, startades 1986. Värmlandstoppen var öppen för all sorts musik men kravet var att artisten eller gruppen skulle vara bosatta och verksamma i länet. Programmet byggde på inskickade bidrag som skulle hålla ”godtagbar” teknisk kvalitet. Det fanns också begränsningsregler för hur länge samma låt kunde ligga kvar på listan.
Många dansband placerade sig högt på den tidiga Värmlandstoppen. Vikingarna, Stefan Borsch, Pär-Roberts och Fernandoz är några exempel på flitiga listettor. En annan flitigt förekommande listetta var Bror Andersson, med låtar som Ciao Amore:
Värmlandstoppen återuppstod i januari 2005 med i stort sett samma regler och med samma ambition; att vara en scen för både de etablerade lokala artisterna och amatörmusiker. Värmlandstoppen fanns kvar som programpunkt till omkring 2015.
P4 Nästa är en melodi-tävling som startade under namnet Svensktoppen Nästa 2008 och som rullat på sedan dess, med uttagningar och delfinaler i alla lokala radiokanaler och en riksfinal.
2010 blev det succé för det värmländska bidraget ”Black Crow”, en låt med influenser från bluegrass och irländsk folkmusik, skriven och framförd av Staffan Stridsberg. Staffan vann hela riksfinalen på Lisebergs stora scen.
Dansbandsdags var en långkörare som startades under slutet av 1980-talet och sändes till mitten av på 1990-talet med Kristinehamns nöjespappa Pelle Nilsson. Han hade redan som 15-åring startat sin första orkester Woogie. Pelle Nilsson var både arrangör och själv musiker i flera dansband. Nedan syns Pelle högst upp till vänster.
I Pelle Nilssons sällskap flockades många av de artister som gjorde Värmland känt som ett dansbands-Mecka. När programmet fick ge vika för en öppnare tablå utan ”program i programmet” vållade det en rejäl publikstorm.
Exempel på fler musikprogram
Cafe Fyran var ett direktsänt underhållningsprogram med Thore Skogman som programledare. Programmet sändes oftast från studio 4 i radiohuset på Herrhagen.
Hört i helga var Konrad Larssons sätt att dokumentera värmländskt musikliv, oftast ljudupptagningar med enkel mikrofon.
På Estraden med Johan Birgersson (2005) blandade lokal och annan musik.
Musik på dragspel med Ransäters Dragspels-expo (2004) bjöd på dragspelsmusik ur föreningens stora arkiv.
Text: Ulla Walldén
Även tidigare under riksradiotiden spelades lokal musik in. (länkar)